Jag vet inte varför det alltid är dåligt väder på söndagar. Och dessutom finns det någonting tungt i luften, som en tjock, tjock dimma ligger överallt. Och söndagar är väl bra till att vila, inte göra någonting, titta på film m.m. Men även mycket bra till att jobba och plugga.
Med dimman över huvudet åkte jag till skolan, och tillsammans med Alex lyckades vi svara på de flesta av instuderingsfrågorna. Imorgon ska lärandemålen fixas, och sen är det tentaplugg, tentaplugg! Det låter roligt, va?


Tatueringstid bokad, 16 november! Jag har redan ont i magen...

Ibland kan det bara bli fel. Missuppfattningar kan ju helt enkelt bli...

Nu har han gjort det igen... Jag vet inte om jag gillar honom eller ogillar honom för att han halvt "förstör" bra låtar...

I den renaste form av avsky hittar man skolan. Just nu läser jag ett block på 30hp i psykologisk socialpsykologi. Ämnet i sig är helt kanon. Intressant teorier och bra lärare kan verkligen lyfta upp ett ämne. Men... Och självklart finns det ett men, med stort M. Alla dessa tentor, blytunga böcker, fältstudier, analyser och diskussionsartiklar förvändlar ett ämne från intressant och roligt, till ångestfyllt och hatiskt.
I min värld, där självdiciplinen för länge sedan försvunnit, blir alla dessa moment stressorer. Jag fick nyss en liten dos av effektivitet och bestämde mig för att plugga och mätta mitt dåliga samvete. Jag radade upp böcker, kompendium och anteckningar för att försöka besvara såkallade "lärandemål" från vardera föreläsning. Dessa ska man i sin tur använde som stöd inför tentaplugget. Med effektivitet i fingrarna öppnade jag det första dokumentet med lärandemål. Lika snabbt som en fågel släpper en bajs från himmlen, lika snabbt försvann min effektivitet och plugglust. Och likt en fågelbajs landar på någons huvud och förtvivlan sprider sig i kroppen, ja, ungefär så kändes det när jag öppnade dokumentet.
Just nu skulle jag hellre få en fågelbajs i huvudet än att försöka förstå det här...

I fredags hade jag och Juha varit tillsammans i 5 år. Det innebär cirka 1827 dagar eller 260 veckor. 43848 timmar eller 2630880 minuter... I love u!

Det var ett tag sedan jag skrev och jag kommer skylla på mitt minne. Jag tror att jag fått lightversionen av alzheimer eller någonting. Jag vet inte riktigt hur jag ska lära mig att minnas bättre, för just nu repeterar jag allting i huvudet om och om igen.. Ungefär såhär: "Tandläkare 09.00 på torsdag, tandläkare 09.00 på torsdag, tandläkare 09.00 på torsdag"! Och hur hållbart är det?

Min kära vän Amanda vet i alla fall hur en Halloweenhälsning ska se ut. Det här är nog den roligaste och bästa hälsning jag fått/sett! Enjoy!

http://sendables.jibjab.com/view/19dA03WlyYYBX7w6?cmpid=hw_fb_friend