Den första tentan är äntligen klar. Det blev cirka 3300 ord, där minigränsen var 3000. Kan faktiskt erkänna att det känns både skönt, men samtidigt inte. Har ju faktiskt tre tentor kvar, som ska göras inom loppet av två veckor, där sammanlagt cirka 25 sidor ska skrivas ner och reflekteras. Har jag nämnt att jag är stressad och har panik? Det känns ibland som om tentorna sitter och tar stryptag runt halsen på mig...
Tyckte dock att jag kunde unna mig en myskväll med Stina och Fia. Och då kändes allt lugnt. Men när jag kom hem för timme sedan fick jag återigen panik och fick en stor impuls att sätta mig och skriva på nästa tenta. Nu, en timme senare har jag fått ihop nästan två sidor på den tentan och är nu uppe i strax över tre sidor, där den avslutningsvis ska vara åtta sidor lång. Är dock inte så orolig över den, för det verkar som om det ljusnar lite över hur den ska utföras. Men vi ska inte prata om de andra två tentorna som ligger och drar mig hysteriskt i håret. Den i drogförebyggande kursen förstår jag ingenting. Jag fattar inte alls vad de vill ha ut av den, vad jag ska skriva, vad jag ska läsa eller vad jag ens ska börja. Panik är ordet, P A N I K! Utvecklingspsykologitentan känns lite skrämmande, men det är nog antalet sidor som skrämmer mig mer än själva uppgiften. 10-12 sidor jag ska lyckas kräma ut, med hjälp av böcker på sammanlagt över 1000 sidor. Alla påstår att jag har god tid på mig, men två veckor är faktiskt nästan ingenting. Det i jämförelse med att första tentan som var på nio sidor tog mig fyra dagar att skriva klart.
Imorgon är det i allafall en redovisning som ska göras och det kommer kännas skönt när man kan lägga det bakom sig också. Sen bär det bara hem för att fortsätta skriva och läsa.
Som sagt, märks det att jag har panik, eller vad?